I bland måste vi utmana våra rädslor!

Tack vare detta så tog jag långa steg till tunnelbanan och därmed han jag med ett tidigare tåg.

När man ska ta sig ner till stan så möts man av hund, av storlek större. Lite hundrätt som jag är så tog jag långa steg förbi detta par.

Som ni ser så är våra gångar väl sandade! Efter en månad med snö hade även gatukontoret också gjort sitt. Men utanför tunnelbanestationen vid Stureby så verkar det var problem.

Ingen tar sitt ansvar - spärrvakten från MTR Stockholm säger att de är förbjudna att göra detta. När jag ringer till MTR Stockholm och gör misstaget att presenterar vad jag vill säger hon det samma. Men jag vill verkligen inte att någon ska gå och halka, samtidigt som jag inte tycker riktigt att det är mitt jobb att sanda. SL, MTR Stockholm och gatukontoret borde bli överens om vem som ska göra detta? För som det är nu gör ingen det! Jag talade i eftermiddags med Trafikområdes-chefen som lovade ta tag i detta. Nu när jag kom hem så var det sandat! I bland så kan du påverka - särskilt om du inte acceptera att en sak är si och så och ingen kan svara vem som har bestämt att det är så.  Kollar du bland mina bloggar kan du se vilken tur jag hade förra året när jag halkade.

Ingen dans på rosor varken att vara p-vakt, bil eller bilägare.

Vissa tycker det är tufft att ringa - jag tycker att det är tufft med hundar.

Bilen som är översnöad vid T-banestationen fick i dag påhälsning av en P-vakt - den första jag har sett under de 10 år jag har bott här. Tåget kom och jag såg aldrig hur hon fäste
p-boten på rutan. Detta måste dock ha varit en utmaning.