Den absolut viktigaste dikten jag vet är av Hjälmar Söderberg:
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." Jag tror att jag tycker den är så bra för att den träffar min egen analys!
Har funderat en del varför det är så att det är personer på vänsterkanten, som skapar den mest innehållsrika musiken? Är det en beskrivning av verkligheten, en protest eller ett engagemang, som kanske saknas i de liberala och konservativa kretsarna? Är det mer hjärta och empati åt vänster och mer hjärna och logik i toppen? Naturligtvis kan det inte vara så - men ibland funderar man?
Det som får mig att fundera är dels efter att ha kollat på musiken och efter att studerat vem som ger pengar till tiggare - det är inte de som har mycket pengar utan möjligtvis några mynt över i fickan - när köpte eller startade riskkapitalister ett band eller teatergrupp senast? Vet inte om tankarna har landat - men här får ni del av deM. Tar riskkapital risker? Jag undrar om det är så. Men otroliga vinster görs i bland med andras pengar.
Jag skulle vilja se lite fler Superhjältar, som gör bra saker i samhället! Som lever som de lär - så gott det går!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar